Eiderfördämningen

Eiderfördämningen är en översvämningsbarriär vid floden Eiders mynning i Nordsjön, strax väster om staden Tönning i Schleswig-Holstein, norra Tyskland. Fördämningen invigdes 1973 och dess huvudsakliga uppgift är att skydda bakomliggande landområden mot Nordsjöns stormfloder. Anläggningen är den största i sitt slag i Tyskland. Sedan invigningen har Eiderfördämningen skyddat vid ett 60-tal svåra stormfloder.BakgrundRedan 1957 började utredningsarbeten angående bygget av en fördämning mellan Eider och Nordsjön för att skydda människor och land för upprepade nordsjöstormfloder. Efter att stormfloden i Nordtyskland 1962 även drabbade staden Tönning diskuterades om fördämningsvallarna längs floden Eiders stränder skulle höjas eller om en öppnings- och stängningsbar barriär vid flodens mynning skulle byggas. Man beslöt att välja det senare alternativet och 1967, fem år efter den svåra stormfloden som kostade 340 liv, började byggarbetena. Projektet tog sex år att färdigställa och den 20 mars 1973 invigdes anläggningen som kostade 170 miljoner DM.Byggnad och funktionEiderfördämningens rörliga barriär består av två parallella betongkonstruktioner med fem stålportar i vardera. Genom anläggningen leder en 236 meter lång biltunnel och över fördämningen finns en inspektionsväg som även kan användas av gående och cyklister. För fartygstrafiken mellan Eider och Nordsjön finns en 75 meter lång och 14 meter bred sluss. Över slussen går en klaffbro. Vid norra sidan står ett driftlednings- och kontrolltorn. Inklusive fasta vallar har hela fördämningen en längd av 4,9 kilometer. För att bygga anläggningen gick det åt bland annat 48 000 m³ betong, 7 000 m³ spännbetong, 15 800 löpmeter stålpålar och 95 000 ton sten.