Hansaviertel

Hansaviertel är en stadsdel i Berlin som ingår i stadsdelsområdet Mitte. Stadsdelen sträcker sig söderut och österut till Tiergarten och väster- och norråt till Spree. Hansaviertel har blivit internationellt känt för Interbau-utställningen 1957 då stadsdelen byggdes upp av en välkända arkitekter från hela världen. Från Sverige deltog arkitektbyrån Jaenecke & Samuelson från Malmö. Gamla Hansaviertel totalförstördes under andra världskriget.Det gamla Hansaviertel1874 började ett fastighetsföretag att bebygga området Schöneberger Wiesen. Företaget var från Berlin men även hansastaden Hamburg och därför gav man området namnet Hansaviertel. I området finns gator med anknytning till Hamburg som till exempel Altonaer Strasse. Centrum för det nya området blev Hansaplatz. Bebyggelsen bestod av en- och flerfamiljshus i lantlig stil. Det fanns även femvåningshyreshus. Fram till mitten av 1920-talet byggdes tre synagogor, en evangelisk och en katolski kyrka i området, en realskola och flera privatskolor. Det hade utvecklats till en borgerlig stadsdel. Den var större än dagens Hansaviertel, tätt bebyggt och trots sitt centrala läge ett lugnt område. 1943 kom nästan hela området att förstöras av ett flertal flyganfall.Den nya bebyggelsenDagens Hansaviertel är tätt sammanknytet med den storplan för stadsbyggande som kom fram för Berlin efter andra världskriget. Den sönderbombades staden gjorde att stadsplanerare hade en stor uppgift framför sig men gav samtidigt möjligheter till fullskalig planering. Arkitekten Hans Scharoun fick 1946 i uppdrag av det allierade kontrollrådet att ta fram ett koncept för en ny gestaltning av Berlin. Under hans ledning togs den så kollade Kollektivplanen fram, som förordade en ny uppdelning och decentralisering av staden. Man ville skapa boendeceller (Wohnzellen) där man skulle skapa boendeenheter för 4 000-5 000 människor omgivna av grönytor med alla nödvändiga försörjningsinrättningar. Planen hade viktiga tankar men i dess ursprungliga form var den ogenomförbar - ur rättsliga, finansiella och politiska grunder. Man tog två huvudmål och överförde dessa 1950 till Ytanvändningsplanen: innerstadsområdena skulle byggas väsentligt utspritt tidigare och Berlin skulle så långt som möjligt ha grönytor.